Landstingsstyrelsens delegeringsbestämmelser

Delegering innebär att någon som har rätt att besluta (deleganten) överför självständig beslutanderätt till någon annan (delegaten).

Landstingets uppgifter framgår såväl av kommunallagen som av särskilda speciallagar, främst hälso- och sjukvårdslagen. Det är landstingsfullmäktige som är landstingets högsta beslutande organ och som bestämmer hur landstingets olika verksamheter skall vara organiserade. Landstingsstyrelsen har vissa uppgifter givna enligt kommunallagen men får dessa närmare beskrivna och utvidgade genom reglementen som landstingsfullmäktige fastställer. I det särskilda reglementet för landstingsstyrelsen beskrivs styrelsens ansvar, uppgifter och utskott. Möjligheten att delegera beslut från landstingsstyrelsen är reglerad i 6 kap 33-38 §§ kommunallagen och i allmänt reglemente för landstingsstyrelsen och övriga nämnder 10-11 §§.

Landstingsstyrelsen har utifrån dessa allmänna bestämmelser om delegering fastställt vilka typer av beslut som delegeras och vem som i sådana fall som får besluta i landstingsstyrelsens ställe genom dessa delegeringsbestämmelser. Sammanställningen inleds med en förklaring av vissa centrala begrepp.