Fyra vårdyrken under 46 år – nu är Lena nyfödd pensionär

Publicerad 29 november 2018

Stäng

Kontakt

Landstinget Dalarna

Box 712 791 29 Falun 023-49 00 00 landstinget.dalarna@ltdalarna.se

Vårdbiträde, sjuksköterska, barnmorska och samtalsterapeut. Hon har haft ett rikt och varierat yrkesliv inom Landstinget Dalarna, den nu nyblivna pensionären Lena Bolik: "Jag har alltid sett fram emot att gå till jobbet. Drivkraft och inspiration kommer från mötet med patienterna," säger hon

– Det slog mig när jag var på väg till den här intervjun att jag är ju förlöst nu!

Så inleder barnmorskan Lena Bolik skrattande samtalet när vi ses i centrala Rättvik över en kopp kaffe på Fricks konditori. Det är så hon ser på sin nya tillvaro, som nyfödd pensionär. Jämförelsen bottnar i hennes mångåriga arbete som barnmorska på mödravården på Rättviks vårdcentral. Hur hon under olika skeenden träffar de blivande föräldrarna under en graviditet, är med i deras utvecklingsresa för att bli föräldrar och hur vårdrelationen sedan har ett helt naturligt avslut i och med förlossningen.

– Jag tycker om förändring och det har jag fått i mitt 46-åringa yrkesliv. Jag har fått bra stöd av ledning och arbetskamrater, säger hon.

Ville bli barnmorska
Yrkeslivet inom vården började tidigt 1970-tal med ett sommarjobb som vårdbiträde på "sjukhemmet" i Leksand, ett äldreboende då i landstingets regi, idag en kommunal angelägenhet.

– Det var så roligt! En sjuksköterska uppmuntrade mig att söka in på sjuksköterskeskolan i Falun och på den vägen blev det.
1977 var hon klar. Då som nu var det stor brist på arbetskraft inom vården, de blivande syrrorna kunde välja och vraka.

– De kom från klinikerna och frågade var vi ville jobba någonstans. Jag valde Kvinnokliniken, jag ville bli barnmorska.
Lena Bolik var sedan med i den första kullen barnmorskor som utbildades i Falun, utbildningen var då uppdelad med praktik på
hemmaplan och teori i Örebro. 1980 började hon jobba på förlossningen och BB i Falun.

– Jag är egentligen inte en akut-människa, men jag var trygg när vi arbetade i team, så det gick bra.

Lena Bolik bor i Rättvik och tog chansen att börja jobba lite på timmar på mödravården i Leksand för att komma närmare hem. Det ledde till timjobb också på Rättviks vårdcentral och så småningom till fast jobb på mödra¬vården i Rättvik. 1988 var hon med och startade ungdomsmottagningen där, och under några år arbetade hon parallellt med mödravård och ungdomsrådgivning.

Alla möten och samtal med unga och blivande föräldrar gjorde att hon börjad intressera sig mer och mer för de psykologiska aspekterna. 1994-96 gick en psykoterapiutbildning och efter utbildningen tog hon enstaka psykoterapisamtal, samtidigt som jobbet rullade på som vanligt på mödravården och ungdomsmottagningen.

I början av 2000-talet börjar hon arbeta regelbundet på samtalsmottagningen, samtidigt som hon fortsatte på mödravården. 2006 kompletterar hon psykoterapiutbildning med en KBT-utbildning.

– Jag har alltid tyckt det varit intressant att samarbeta med patienter och kollegor. Att vara med i processen, jobba med utveckling. Sedan måste man vara lojal med fattade beslut, och att inte stånga huvudet blodigt mot sånt som ändå inte går att påverka.

En skärva i patientens liv
Efter 25 år på Rättviks vårdcentral fick hon 2013 anställning på Leksands vårdcentral som samtalsterapeut. De sista fem åren arbetar hon heltid som samtalsterapeut.

– Om man låter patienterna flytta in blir det snabbt fullt i sinnet och man orkar inte med. Klart jag blir berörd, men det är viktigt att kunna skilja ut vad hör till dig och vad hör till mig.

– Min inställning är att jag är en skärva i deras liv. Jag kan dela med mig, vi samarbetar men sedan litar jag på deras egna resurser och förmågor.

Nyckelord som återkommer under vårt samtal är hur viktigt hon tycker det är att ha möjligheten att utvecklas, att förändra arbetsinnehållet och att samarbeta med andra yrkeskategorier, kollegor och patienter. Men också hur hon ser på motgångar som en process:

– Just nu är jag mitt i ett drama, just nu gör det förbaskat ont ... men "dramerna" är nog det som har utvecklat mig mest, och så har jag lärt mig av patienterna, man lär om sig själv ihop med andra, säger hon.

Faktaruta: Lena Bolik

Familj: Tre vuxna barn som alla bor i Stockholm, fyra barnbarn. En sambo/livskamrat och bonusbarn och bonusbarnbarn.
Bor: Rättvik
Gör: Nybliven pensionär
Fritidsintressen: Resor, både långt och kort – hav, sol och fjäll. Lyssnar på ljudböcker, musik och ser på film. Älskar att plocka bär och svamp. Fysisk aktivitet av olika slag